Jag fyller 56 år och jag säger JA!

Den här veckan fyller jag 56 år. Och jag har tänkt mycket på var jag är i livet och vad jag vill i mitt liv härifrån och framåt. 

Förra helgen var jag på en helt fantastisk resa då vi firade min fina fina barndomsvän Bitte som fyllt 60 år. Vi åkte till hennes syster Nina som bor utanför Nice på franska Rivieran. Vi var sex glada tjejer som tillsammans njöt samtal, skratt, sol, dans och kanske nåt glas Rosé.

Vi åt middag i vackra byn Valbonne en kväll.

Vi besökte Beach Club där det blev sol, bad och härliga luncher.

En av dagarna på väg ner mot stranden gick vi igenom en liten park. Där satt det tre pensionärer på en bänk och pratade. Det var något speciellt lugn över dom och en glädje. Dom var närvarande och såg nöjda ut. Det var så fint att se dom.

Jag frågade om jag fick ta en bild och då log dom lite och svarade ja. Jag tycker om att fånga ögonblick som betyder något speciellt för mig och det har var ett sådant.  Jag har mycket kvar att uppleva i livet. Och jag vill också sitta sådär tillfreds den dagen jag når deras ålder. 

Vid en av luncherna pratade vi om var vi är i livet och vad vi vill göra med våra liv härifrån och framåt. Då säger Nina som snart fyller 62 år, "Vi ska säga Ja till mer roliga saker i livet, vi kan inte vänta och säga - jag gör det sen" . Vi alla instämde och det blev så tydligt. Vi ska säga JA till våra drömmar och göra verklighet av dom, litet som stort.

Vi pratade om vad som begränsar oss att göra det vi vill. När vi summerade våra argument så handlar det om att det är vi själva som begränsar oss. Ibland genom att tänka på vad andra kanske tycker om tänker om våra val, men att det är vi som tillåter dom att påverka oss. Hur länge ska vi låta andra påverka våra val? Hur länge ska vi gå runt och vara oroliga för att andra tycker att vi gör fel val, fast dom kanske inte ens tycker det. Men vi tror det, och vi tillåter dom tankarna att ta plats istället för att fundera över vad vi vill göra. Jag tror att dom jag har runt mig unnar mig att jag fyller mitt liv med det jag vill, även om dom först kanske kan ifrågasätta, men står jag tydligt kvar i vad som är viktigt för mig så är jag övertygad om att mina nära önskar mig bara det bästa.  

Att lyfta bort det och dom som står i vägen framför oss både i våra tankar och fysiskt gör att vägen framför oss får vara fri.. 

Dom som bryr sig om oss får stå nära men då vid sidan av eller bakom så dom är redo att backa upp oss när vi behöver dom eller är med och firar när det går bra. 

Ett JA kan ibland innebära att vi säger Nej till något, men då kan vi fokusera på vad vi säger Ja till. "Jag kan tyvärr" är inte ett Nej, Det är ett JA till något annat. 

Att omge sig med med människor som ger dig energi, inte ger dig skuld för att du väljer det du vill fylla ditt liv med och som står där när du har det tufft men också applåderar när det går bra, behåll dom!!!

Människor du kan vara tyst med, gå på promenader, dansa eller dela dina äventyr med, et är dom som verkligen är dina vänner. Många finns där när du har det jobbigt och behöver stöd. Det är fint och viktigt men bara om dom  gör det för dig, för att du ska må bättre. Inte för att dom ska få känna att dom behövs. Det är just  dom personerna som inte är där när det går bra och hyllar dig. Nej, dina vänner är dom som lyssnar på vad som är bäst för dig och vad dina behov är för att vara lycklig. 

Fyll ditt "livets bord "med det goda och vackra som du älskar. Se allt du har framför dig och ta för dig av det och njut av det. Är det något du saknar ...säg till.

Att ta för sig av det som finns framför dig och som du ser till att du vill ha framför dig gör att bordet är lika härligt när du fått i dig och smakat på det du drömt om. 

Jag kan ibland känna att det kan vara svårt att se allt framför mig som jag vill göra. Jag tror det är för att jag är kvar i gamla rutiner med jobb och familjeliv. Det har varit fantastiskt, allt det jag varit med om men nu är jag i ett läge där jag vill se vad jag vill nu. Att se långt fram betyder inte att jag inte lever i nuet. Det gör att jag hittar drivkraften att göra skapa, bygga eller planera för något som jag vill göra. Det är en del av resan dit.

Varje kväll  när jag tittar mig i spegeln innan jag går och lägger mig ska jag fundera på "Vad har jag sagt JA till idag?", "Vilka beslut ska jag ta för att jag ska nå dit jag vill och samtidigt vara i det som är nu?"

En sak är säker. Jag ska inte tillåta andra stå i vägen för vad jag vill säga JA till. Det är inte rättvist mot mig eller dom. För dom kanske faktiskt vill att jag ska välja min väg, och dom får mer än gärna vara med på min resa. För när jag tänker på vad andra tycker så är det oftast antaganden. Och "Assumtion is the mother of all fuck ups". 

Snart fyller jag 56 år. Och det ska jag fira. Jag ska fira det år jag haft som 55-åring och jag ska välkomna 56. Och framförallt ska jag säga JA oftare. Till äventyr, resor, tid för återhämtning och tid med dom människor jag älskar. 

Vägen kanske inte alltid är rak, den kanske svänger och jag vet inte vad som väntar runt hörnet men jag ska lyfta blicken och se längre bort och ha nyfikenheten och våga säga JA!

Att fota och se symbolik i bilder, det är ett sätt för mig att minnas och påminna mig om vad jag har för tankar och önskningar jag har och att det alltid finns möjligheter. Jag kan lättare fokusera på dom, möjligheterna istället för att fastan i problemen. 

Efter den här helgen blev det så tydligt. Jag vill inte vänta på att följa vad jag känner är bäst för mig. Det gör mig till en bättre och ännu gladare människa. Och det i sin tur gynnar även alla dom fina människor jag har runt om mig. 

Jag fick frågan häromdagen hur jag tänker kring mina 56 år. Var är jag? Hur trivs jag? Vad vill jag?

Jag är så tacksam för min hälsa, tacksam för min familj. Uppskattar alla mina år och tycker 56 år är en magisk ålder att få leva i. Jag förstår är att livet framför mig inte är lika långt som för 20 år sedan och det har jag tänkt en del på. Dom åren jag har kvar, som jag har bestämt ska bli många, vill jag leva på bästa sätt. Uppleva äventyr och vardagen mer, skratta mer, jobba med det jag verkligen tycker är roligt, umgås med familj och vänner mer. 

SÅ nu säger jag JA! Då kanske det är jag som sitter på den där bänken i parken tillsammans med mina vänner och familj och ler mot dom som passerar förbi. Ett leende som kanske får någon annan att oftare säga JA i livet.

Kram Kristin