Kan vi inte bara älska den ålder vi är i och lägga fokus på att leva!

Förra veckan hamnade jag i flera samtal kring ålder. Jag upplever att ”åldrande” har fått lite av en negativ klang.

Jag kan tycka det är sjukt tråkigt det blivit så. Det är magiskt att få bli äldre, om vi inte blir det så är livet faktiskt över. 

När jag var i mina tonår och i mina unga vuxna år hade jag många vänner som var äldre än jag. Och jag kände mig oftast liten och ville vara som dom. ”Om jag ändå bara var lite äldre så skulle jag också få komma in på nattklubben, också få jobba som dom, också ha lika mycket kunskap som dom... etc”. Jag tänkte så och kände så ofta.

Jag kunde samtidigt höra av dom äldre att dom kunde uttrycka sin vilja att vara yngre, att ha hela livet framför sig.

Jag ville vara äldre och dom äldre ville vara yngre. Det är ju sjukt! Kan vi inte bara vara i den ålder vi är i och ta vara på den. Vara tacksamma för att antingen som ung se på dom äldre och inspireras och känna att ”Tänk vad mycket roligt och spännande jag har framför mig”  Och dom äldre kanske kan tänka ” Det är så härligt att fått ha levt och ha så mycket erfarenhet. Och ändå har tid kvar”. Absolut, saker kan hända och livet tar en annan vändning men nu menar jag om vi tänker att vi blir 90 och uppåt.

Och dessa jäkla ”Anti Aging” och ”Anti Wrinkle” - produkter som ständigt påpekar att åldrandet är något man vill motverka.

Jag håller nu på att flytta och rensar ut mina badrumslådor och upptäcker flera burkar i där det står det på förpackningen. Dom åkte illa kvickt ner i sopsäcken för jag tänker inte motverka att jag lever varje år och blir äldre. Genom åren har mitt utseende förändrats oavsett det handlat om olika frisyrer, min blick eller utstrålning, min fysik och min hud.

Mina rynkor är mitt liv. I mitt ansikte och på min kropp så finns det både stora och små rynkor och dom säger så mycket om att jag har levt. Jag har skrattat, gråtit, jobbat hårt, burit barn och matkassar, varit i sol, vind, snö och regn.

Min blick och utstrålning speglar mitt liv och mina erfarenheter … och även min nyfikenhet på vad som komma skall.

Allt det ser ni i mig, och jag har bestämt mig för att tycka om mina rynkor. Jag tycker dom är så vackra. Jag kan absolut erkänna att när några nya kommer så kan jag nog backa lite från spegeln och säga … nej, vänta lite, ni rynkor behöver inte ha så bråttom. Men då tänker jag till en stund, funderar på vad jag gjort dom senaste åren och välkomnar dom ”erfarenhetsrynkorna” i stället. Mamma kallade dom för ”uttryckslinjer”.

Och att jag pratar om produkterna som heter något för att motverka åldrandet så menar jag inte att jag inte tycker man ska vårda sin hud. Absolut vill jag det! Jag vill ha mjuka fina rynkor i stället för torra och kantiga. Och när jag masserar in produkter så ska jag det med respekt för jag har jobbat hårt för dom här fina linjerna. Dom är värda att bli ompysslade.

Har ni sett dom gamla vykorten eller bilder på kvinnor som verkligen levt sitt liv? Galet mycket rynkor och med största leendet. Dom är så otroligt vackra! 

Våra utseenden ändras hela livet.

Från 0-10 år, från 10-20, 20-30 år osv. Det är inget konstigt i det. Det är inte täcken på att du är gammal vid 30 år för att du inte ser ut som du gjorde när du var 10. Inte heller när du är 50 år och inte ser ut som 30.

Varje ålder har olika behov när vi kommer till frisyrer, kropp, utstrålning och hud. Det är inte heller konstigt. När jag ser mina bilder som blir det som olika berättelser genom mina år. 

Jag är i en fantastisk fin ålder, och jag tycker många av min år tidigare har varit det också. Jag vet att min tidslinje inte är lika lång framför mig som bakom, det kan skava ibland men då är det än viktigare att inte ödsla energi på att vilja vara något annat än där jag är och säga JA till roliga saker och till ”Joyful Aging”.

Ta hand om er. Lev livet oavsett ni är 20 ,30 ,40 ,50 ,60 ,70, 80, 90 eller 100 och då utifrån era egna  förutsättningar. Det vill jag göra i alla falla och jag ska ta ansvar för det… och jag kommer behöva påminna mig om det ibland det ska jag inte sticka under stolen med. Men ... NU är livet här!

                              "Jag börjar, det börjar med mig och jag tar fullt ansvar för det!"

                                                                            KRAM