När livet kom emellan

Hej!

Efter en månad av sorg och saknad tänkte jag berätta lite vad som hänt och hur jag mår idag. 

Att pappa somnade in den 15 november kom lite hastigt även om han varit sjuk en längre tid. Han var ändå stark sista tiden och vi skulle ett par veckor senare fira lilla julafton med honom och familjen i Norge.

Två dagar innan pappa somnade in, den 13 november, dog min äldsta son Filips farmor Heidi, eller Oma som hon kallas. Dagen efter den 14 november var jag på begravning för fina Lisa Knapp och morgonen efter fick jag beskedet att även pappa inte orkade längre.

Jag har varit så trött. Jättetrött!

Det har varit en tung tid, men också fin. Så många människor som sluter upp runt omkring. Korta sms ibland bara ett hjärta men det är inte bara. Ett hjärta som visar att nån finns där men jag behöver inte prata eller svara. 

I Norge är det lag på att begravning ska vara inom 10 dagar så det finns inte mycket utrymme för att ta hand om vad man känner utan det är bara att agera. Min familj i Norge fixade så fint och jag fick, när det var möjligt, vara med på telefon i planering vilket var så viktigt för mig då det är en del i den sorgeprocess man behöver ta sig igenom. Även om det är jobbigt hjälper det till på vägen. 

Efter begravningen har jag inte orkat så mycket. Låtit kroppen och själen få läka. Jag har tränat försiktigt, sovit dåligt men försökt att vila under dagarna. Jag har inte fått mycket gjort och jag har accepterat det. Att inte ge mig själv dåligt samvete för att jag inte jobbar med mitt projekt, inte orkar gå på vissa möten eller bara vill vara hemma. Träningen hemma och på gymet har varit så mjuk och lugn och ofantligt viktig.

Och min fina lilla Minoo. Helt otroligt hur hundar kan känna in hur sin matte mår. Hon vill hela tiden vara nära och följer med mig var jag än går, även hemma i lägenheten. Hennes närhet lugnar och värmer. 

Jag har sedan något år tillbaka virkat en del. En skön avkoppling där jag samtidigt får vara kreativ. Den här månaden har jag virkat galet!:) Alla julklappar till familjen i Norge virkade jag på en vecka och jag har fortsatt. ( Dom har redan fått sina julklappar så kan visa dom här)

Det blev kaniner till min bröders döttrar, en nätpåse till min brorson att ha sina fotbollar i. Stora krukor/korgar till bröderna och deras fruar och dryckunderlägg med hållare till pappas sambo. Skapandet är så kul och låta tankarna skingra sig lite har varit värdefullt.

Att fira jul med barnen och deras familjer på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna är en tradition som jag startade för 25 år sedan. Ända sedan dess har jag fått ihop ett härligt gäng som med glädje följer med och sjunger, trollar och pratar med barn och familjer. Ändå uppehållet har varit pandemin. En varm, kärleksfull och viktig dag som betyder så mycket. Pappa var så glad över att jag gjorde det varje år och han har faktiskt varit med en gång då han hälsade på i Stockholm.

Nu i fredags var det minnesstund för Filips goa farmor. 

En fin eftermiddag som först var grå av tunga moln men precis när ceremonin var över sprack det upp på himlen och solnedgången visade sig. 

Nu har jag landat i Järvsö. Trött men tacksam. Tacksam för människor jag har runt om mig, tacksam för allt jag fått uppleva genom dom människor jag haft i mitt liv som nu gått vidare och framförallt känner jag en enorm tacksamhet över att jag fick just min pappa, att jag fick 56 år med honom. Alla kramar, all klokskap, äventyr, skratt och kärlek både till mig och mina barn. Tacksamheten är större än sorgen och jag vet det kommer kännas så ännu mer snart. Men jag vill fortfarande ringa pappa varje dag, jag kan inte riktigt förstå att jag inte ska hålla hans hand igen. Min stora trygghet. Den tryggheten som bor i mig nu och som jag ska känna in dom gånger jag tvivlar eller vill luta mig mot pappa. Då vet jag att tryggheten han gav den har jag. Jag är fortfarande själsligt trött, pappa var sjuk i tre år så den oron har också tärt, vore konstigt annars. Allt är som det ska. Sorgen skyndar jag inte på. Jag går igenom den  och jag lyfter blicken och får energi av allt fint som jag har runt om mig.

Nu ska jag vila och njuta av tid med familj och vänner. 

JAG ÖNSKAR ER ALLA EN GOD JUL OCH ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

TA HAND OM DIG OCH VARANDRA!

Kram Kristin

PS.

Mitt projekt jag planerade att lansera i början av året skjuter jag fram något, och så är det. Jag har lärt mig att hälsan går först.  Jag börjar få energin tillbaka och jag känner så mycket glädje inför ett extremt spännande 2026. Och jag har inte bara projektet inom jobbet, i nästa inlägg ska jag berätta om något sjukt kul och ännu ett stort projekt som varit en dröm så länge. Pappa hann få med sig det och var så så glad för det som komma skall. Jag kommer skriva mycket om det på bloggen framöver så ni ska få följa det här... men var är det då? Ja, det får ni läsa när jag skriver nästa gång:) Kram så länge!