När jag slutade låta rädslan ta över och valde att leva min dröm

I år har jag utbildat mig till coach, och just nu läser jag vidare för att bli certifierad ICF Coach. Som jag skrev i förra inlägget har jag i kursen läst boken ”Känn rädsla och våga ändå” av Susan Jeffers, och de senaste dagarna har jag verkligen levt efter de orden.

Jag har länge drömt om att åka ut med min båt, helt själv, några dagar i skärgården. Men det har aldrig blivit av. Visst har tiden varit en ursäkt, men innerst inne handlade det nog om att jag inte riktigt tagit steget att köra båt själv. Jag var nog helt enkelt lite rädd.

I onsdags bestämde jag mig: nu kör jag. Bara jag och min lilla hund Minoo. Pulsen var hög när vi lämnade bryggan, men mest av förväntan. Och när båten gled fram mellan öarna i solen kände jag bara ren lycka.

Första stoppet var hos familjen Jureskog. Jag skulle lägga till vid boj – något jag aldrig gjort tidigare – men med lite hjälp gick det galant. (Alltså, att våga be om hjälp är så fint. Man behöver inte kunna allt.) Jag var stolt som ett barn när jag stod där på bryggan.

Efter några supermysiga dagar hos Jureskogs drog jag vidare till en annan liten ö, där min vän Annika bor – hon som jag har gått båtkurs hos. Att lägga till vid hennes brygga och visa att det hon lärt mig faktiskt gett mig modet att leva ut min dröm, det var stort.

Sen fortsatte äventyret vidare till Möja efter att jag plockat upp min kompis  Christina på Sandhamn. Det blev middag på Möja med nya vänner och ett helt galet roligt foamparty på dansbanan. Jag avslutade med en tur till Harö Natur, min favoritrestaurang i skärgården, där folk på bryggan mötte upp och hjälpte till.

Nästa morgon efter att jag druckit kaffe och gjort mina morgonrörelser på bryggan lade jag loss och åkte mot Sandhamn.

Väl i hamn lade jag till själv och när jag stod på bryggan med all packning kom slog det mig att jag faktiskt lagt till helt själv utan att jag tänkte på det. Jag bara gjorde det. Rädslan var borta.

Det här med att känna rädsla inför något nytt är egentligen inte så konstigt. Men det får inte stå i vägen för något du verkligen vill. Med fokus och vilja gick det hur bra som helst.

Och tack vare att jag gjorde det fick jag några av de finaste sommardagarna på länge.

Så ja, känn rädsla och våga ändå. Jag kan inte annat än att skriva under på det.

Kram, Kristin